Ett av de mest utmärkande dragen i Web 2.0-begreppet är dess fokus på användarna. I själva definitionen ligger, dels att användarna ska bidra med innehåll, dels att användarna ska ha kontroll över sitt eget innehåll. En följd av detta blir att många användare samtidigt är både producenter och konsumenter, s.k. ”prosumers”(Tapscott, s. 124ff). Som en manifestation av detta nya synsätt, kan man också se tidskriften Times utnämnande av ”you”, dvs oss alla, till ”Man of the Year 2006”.

Web 2.0-begreppets nyckelord är: medverka, deltaga, interagera, dela med sig, nätverka, skapa tillsammans och i förlängningen fina ord som decentralisering och demokratisering. Web 2.0 är i mycket ett socialt fenomen och de mest entusiastiska Web 2.0-förespråkarna tycks se framför sig hur flitiga gratisjobbande idealister fyller webben med spännande, intressant och kvalitetsmässigt bra innehåll eller som Nicholas Carr skriver ”the promoters of Web 2.0 venerate the amateur and distrust the professional”. Frågan är vad detta kommer att leda till för de professionella yrkesutövarna och experterna?

Vad blir effekterna, när webbens innehåll skapas av fler och fler, mer eller mindre anonyma, upphovsmän i s t f av yrkesfolk och experter? När amatörerna och hobbyentusiasterna tar över efter proffsen på område efter område? Vad innebär detta för proffsen och vad innebär det i förlängningen för oss alla? Är denna utveckling enbart av godo? Vilka exempel på denna utveckling finns, vilka fördelar resp. nackdelar medför det och vad kan det tänkas innebära för framtiden?

Bloggar
Bloggarna är ett av de främsta exemplen på amatörernas inmarsch på proffsen område – och det som hittills slagit igenom mest. Att bloggfenomenet blivit så stort är inte konstigt. Plötsligt finns det gratisverktyg som gör det möjligt för vem som helst att snabbt och enkelt sprida sina åsikter – utan tekniska kunskaper, utan html-kodning och utan serverplats. Många bloggar har blivit oerhört populära, har en stor och trogen läsekrets, citeras som andra media, tillmäts stor betydelse för opinionsbildningen och räknas med i nyhetstjänster av olika slag. På kort tid har denna ”citizen journalism” eller medborgarjournalistik blivit ett begrepp som diskuteras livligt både på och utanför nätet.

Bloggarnas intåg på mediaarenan har varit positivt på många sätt. De är mycket demokratiska verktyg, vem som helst kan skriva, delta i den offentliga debatten och skaffa sig stor läsekrets – detta är inte längre förhållet de stora mediadrakarna. Friheten att skriva om precis vad som helst är stor, det finns inga chefredaktörer eller ägarintressen som bestämmer bloggarnas innehåll. De är snabba, nyheter sprids supersnabbt i bloggvärlden - snabbare än i traditionella media.

Samtidigt kan snabbheten vara negativ, då bloggandet går för fort - på bekostnad av källkritik, faktakoll och tillförlitligt underlag. Felaktigheter och rykten sprids med blixtens hastighet – och kan ställa till mycket skada. De flesta bloggar är också mer eller mindre subjektiva, då det gäller att spetsa till saker och ting för att locka läsare.

S.k. ”mainstream media” har helt andra förutsättningar men också andra krav på sig. De har naturligtvis större resurser för forskning och grävande, framplockande av underlag, koll av uppgifter och möjligheter att ägna månader åt mer långsiktiga projekt. De har dessutom ekonomiska resurser i ryggen, tillgång till verktyg, redaktioner, kollegor, korrekturläsare m.m. Samtidigt har de fler regler och riktlinjer att följa och ansvariga utgivare, som kan ställas till svars.

Frågan är vad konkurrensen från bloggarna kommer att innebära för traditionella media? Det finns tecken som tyder på att det blir svårare för dagstidningar, radio och TV att överleva. Faran är att alltför många nöjer sig med det man snabbt, enkelt och gratis kan hitta i bloggarna och överger dyra tidningsprenumerationer. Om detta medför att tidningar läggs ner och den traditionella mediamarknaden minskar, så innebär det på längre sikt kanske att vi måste nöja oss med fler snuttartiklar, mer ytlighet, med att möta samma nyheter överallt men i olika skepnader, mer subjektivitet samt, i värsta fall, mer av osanningar, rykten och förfalskningar.

En annan intressant fråga är om bloggarna skulle ha så mycket att skriva om, om inte ”mainstream media” fanns? Bloggarna länkar ofta till vanliga artiklar, radio- eller TV-program m.m. och diskuterar innehållet i traditionella media. Många bloggare ser som sin uppgift att granska media och blir intressanta just för att de kommenterar, kritiserar, ger en ny vinkling år artiklar i mainstream. Man fortsätter debatten – men på ett friare sätt, vilket är otroligt positivt och ofta intressant. Men vi har också sett exempel på lögner och rykten som spridits med blixtens hasighet i bloggvärlden.

Om fler och fler mainstream media går omkull, vad ska bloggarna skriva om? Färre traditionella media, färre bloggar, fattigare samhälle, eller…?

Poddsändningar. bilder och videoklipp
Som en vidareutveckling av bloggarna, kommer nu poddsändningarna på nätet. Alla kan skapa sin egen TV- eller radiokanal och tillgängliggöra inslagen som poddfiler. Fördelarna och nackdelarna samt hela problematiken är ungefär densamma som för bloggarna, möjligen kommer effekterna att bli än mer märkbara. ”The potential for blogs to become richer and more engaging will only grow as people build audio and video files into their posts. …It’s no longer just the print media that is in danger, but producers of commercial television, radio, and movies as well” (Tapscott, s. 40f).

Digitalkamerornas intåg har gjort att vem som helst kan bli en hyfsad fotograf och det blir allt vanligare att traditionella media ersätter yrkesfotografernas alster med bidrag från amatörfotografer. Man använder vanligt folk som fotografer: ”Var du på plats? Skicka in dina bilder och tjäna pengar!” Detta kan säkert ge en del snabbare scoop och lär vara billigare än att använda utbildade fotografer! Men hur går det för yrkesfotograferna och deras möjligheter att försörja sig i en värld, där konkurrensen kommer från hobbyfotografer som nöjer sig med lite ”uppmuntringsslantar”?

Förfarandet innebär positiva saker med tanke på snabbheten och möjligheterna att visa upp någonting på många olika sätt och ur flera olika synvinklar, men möjligheterna kan också missbrukas. Detta har debatterats bl a med utgångspunkt från terrordåden i London sommaren 2005, där tusentals personer bidrog till informationen och nyhetsflödet med bloggtexter och bilder från mobiltelefoner, vilket samtidigt väckte nya problematiska frågor. Hur blir det med upphovsrätten? Hur blir det med utkrävande av ansvar (bloggar har ju ingen ansvarig utgivare)? Finns det överhuvudtaget några etiska spelregler för hobbyfotografer eller blir det så att allmänheten med mobiltelefoner – i sin jakt på bilder som kan generera pengar - utvecklas till ”citizen paparazzi”?

Liknande exempel och därpå följande diskussioner börjar också dyka upp när det gäller videofilmer av olika slag. Videofilmer som tillhandahålls, förändras och tillhandahålls igen på YouTube eller liknande sajter.

Wikis
Ett annat exempel som måste nämnas i detta sammanhang är naturligtvis Wikipedia – ”a glorious manifestation of the age of participation”. Wikipedia är en fantastisk idé och ett fantastiskt projekt, men det blir för gärna väl mycket för eller emot när resultatet diskuteras. Idealisterna är ofta enögda i sitt prisande av Wikipedia och motparten drar fram de allra värsta exemplen på dåliga artiklar.

Wikis bygger på att användarna skriver innehållet och till fördelarna hör den snabba uppdateringen, många bra artiklar av kunniga personer inom olika områden, fler artiklar och fler uppslagsord än traditionella verk – och sist men inte minst - gratis tillgång till allting.
Negativt är att det inte finns någon ansvarig utgivare, i huvudsak anonyma författare, ingen faktakontroll, ingen korrekturläsning, ojämnt innehåll med mycket information om vissa populära områden och i stort sett ingenting om andra.

Idag är Wikipedia en utmärkt källa, om man snabbt vill kolla upp någonting eller läsa om nya aktuella företeelser, speciellt inom samhällsutveckling eller teknik. Om man är tveksam till innehållet eller vill ha mer kött på benen, går man till ett traditionellt uppslagsverk som NE eller EB, där man kan komplettera och jämföra informationen, få bra litteraturhänvisningar m.m. En ganska idealisk situation, där man kan välja att använda det ena eller det andra, beroende på frågeställningen eller situationens behov.

Men vad händer om allt fler nöjer sig med Wikipedia, som är gratis och prenumerationerna på NE eller EB minskar i antal. Om Wikipedia slår ut alla traditionella betal-encyclopedier, eftersom ”commercial encyclopedias are doomed because it’s hard to compete with free” och vi blir hänvisade till att enbart använda Wikipedias ojämna, ständigt förändrade, ofta subjektiva och ibland otillförlitlig och dåligt skrivna artiklar? Tänk tanken att det inte finns några traditionella uppslagsverk kvar, där vi kan jämföra och komplettera? Vad skulle vi tycka om det?

Tänk om vi om 10 år bara har Wikipedia och både NE och EB är nedlagda i brist på prenumeranter? Om det blir som David Gerard skriver ”if we want a good encyclopedia in ten years, it’s going to have to be a good Wikipedia. So those who care about getting a good encyclopedia are going to have to work out how to make Wikipedia better, or there won’t be anything”

Folksonomier
Biblioteken och bibliotekarierna har alltid erbjudit kataloger, litteraturlistor, recensionsregister samt andra hjälpmedel och ”filter” för allmänheten som vill hitta böcker eller annan litteratur. Ett av de senaste och mest populära webb-fenomenen är nu amatörkatalogisatörer som lägger in sina boksamlingar i Library Thing, taggar dem med lämpliga nyckelord och gör dem sökbara för alla andra. Av liknande typ är också sociala bokmärkestjänster som Del.icious och Magnolia, där vem som helst kan lägga in sina favoritlänkar, tagga dem på lämpligt sätt och dela dem med alla andra som använder tjänsterna.
Dessa s k folksonomier kommer nu stort och frågan är vad de kommer att betyda för biblioteken och bibliotekskatalogerna? Blir bibliotekarierna nästa yrkesgrupp som blir förbisprungna av amatörer? Folksonomientusiasterna anser att dessa är mycket bättre och bör ersätta de traditionella bibliotekskatalogerna. De är snabba, moderna, rörliga och inte alls så stelbenta och statiska som bibliotekens traditionella taxonomier, som ofta är svåra att utvidga och ändra i, som saknar nyheter och nya begrepp.

Här tror jag det vore bra om biblioteken gick folksonomiförespråkarna till mötes och öppnade möjligheter för användare att tagga böcker i bibliotekskataloger, eftersom det skulle ge andra och nya sökmöjligheter. Däremot tror jag inte på att blanda ihop folksonomierna med de traditionella taxonomierna och ämnesordssystemen. Dessa bygger på väl genomtänkta strukturer, har regler för uppbyggnad och utformning, har utvecklats under lång tid och har fördelar som folksonomierna helt saknar. Förstör inte bibliotekskatalogerna, men testa gärna värdet av att komplementera med folksonomier. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Mikroinnehåll
Relevans i detta sammanhang har även MacManus och Porters tankar om att webben övergått från att vara en samling med dokument till att vara en samling av data, dvs ”micrcontent-based”. Dessa data kan sedan samlas, spridas, ändras och samlas i nya konstellationer i alla oändlighet. Typiskt för web 2.0 är verktyg som utnyttjar innehåll från olika tjänster för att skapa helt nya tjänster – och här är ju bloggar, podsändningar, bild- och videosajter, wikis m.m. typiska exempel. För att fortsätta med MacManus och Porters ord, så är “design in Web 2.0 is about building event-driven experiences rather than sites” och “RSS is one of the key building blocks”.

Frågan är bara: Om vi nu har en värld av mikroinnehåll, som sprids i ett oändligt antal versioner och sammanhang, hur spårar man upphovsmännen, hur får man fram varifrån innehållet egentligen kommer och hur det har förändrats på sin väg genom cyberrymden? Vad händer med källkritiken? Upphovsrätten? Ansvarsfrågorna? Vill vi ha en värld med enbart mikroinnehåll i olika versioner och konstellationer? Kommer vi inte att sakna bakgrund, forskning, problematisering, djupare analyser?

Ekonomiska konsekvenser
Ovanstående framställning verkar kanske väl dyster, och det finns förstås mycket positivt i denna utveckling. Som Chris Anderson påpekar kommer ordet amatör från det latinska "amare" som betyder att älska (Anderson, s 63). Amatörerna bidrar och producerar av intresse, lust och kärlek – och det är naturligtvis också en form av kvalitet.

Samtidigt kan man inte blunda för att Internet håller på att ändra förutsättningarna för kreativt arbete, på ett sätt som i det långa loppet, i värsta fall, som Nicholas Carr skriver ”may well restrict rather than expand our choices”, dvs bidra till en utarmning, till att vi får ett sämre utbud, till mer snuttifiering och ytlighet - och i värsta fall till att alla typer av ansvarsfrågor, regler och etiska hänsynstaganden blir passé.

Mer och mer kommer att hända i ”the long tail”, där det nya är de enkla och billiga möjligheterna att själv producera och samtidigt få tillgång till allt för att konsumera, men där det kanske viktigaste är ”connection between supply and demand” och det är just i detta mellanled som många av web 2.0-verktygen kommer in. Vi håller på att förflytta oss från Information Age in i Recommendation Age (Anderson, s. 107) – på gott och ont.

Chris Andersen skriver också ”it’s hard to tell when the professionals leave off and the amateurs take over” (Anderson, s. 6) och det är antagligen denna övergång vi är mitt uppe i. En annan gräns som i förlängningen riskerar att suddas ut eller åtminstone bli mer och mer otydlig, är den mellan amatörernas tillhåll och de kommersiella aktörernas arena.
Mäktiga företag och intresseorganisationer kommer mer och mer att göra sitt intåg i bloggar och poddsändningar, via foto- och videodelningssajter, via wikis – och i värsta fall utan att de öppet deklarerar sin närvaro.

Det finns redan tendenser i denna riktning, där personer bloggar för varor eller bloggar för vissa åsikter – mot betalning. Det byggs upp nätverk och communities där ungdomar på ”kompisbasis” tipsar om produkter – mot betalning. Uppmärksammade fall är där företag och organisationer ändrat texter i Wikipedia, så att de blir mer fördelaktiga för det egna och mindre för konkurrenterna.
Gränserna mellan vad som är amatörarenor, där hobbyfilmare lägger upp sina klipp och vad som är kommersiella plattformar, där produkter marknadsförs kommer troligen att suddas ut. På YouTube finns idag rena amatöralster sida vid sida med helt kommersiella produkter. Så visade sig t ex ett av de mest visade videoklippen i YouTube vara producerat av en agentur för unga talanger. Exempel av det här slaget kommer att mångfaldigas. Frågan är vad som händer i framtiden, Yahoo har köpt Flickr, Google har köpt YouTube, Det som startade som underbara demokratiska dela med sig-platser är nu faktiskt i händerna på multinationella storföretag. Vad kommer detta att innebära för vår valfrihet?

Dystopi? Nej, jag tycker alla dessa nya web 2.0-verktyg är oerhört spännade och kan bidra med mycket positivt – men det gäller att inte blunda för möjligheterna till manipulation, förfalskningar, spridning av osanna rykten osv. – och att vara medveten om vilka konsekvenserna kan bli i det långa loppet om man alltid väljer – ”gratis”!

Referenser:

Anderson, Chris, The Long Tail : Why the Future of Business is Selling Less of More, New York, 2006

Carr, Nicholas, The Amorality of Web 2.0
http://www.roughtype.com/archives/2005/10//the_amorality_o.php

Glaser, Mark, Did London bombings turn citizen journalists into citizen paparazzi? http://www.ojr.org/ojr/stories/050712glaser/

Grossman, Lev, Time’s Person of the Year: You
http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,1569514,00.html

MacManus, Richard, Web 2.0 for Designers
http://www.digital-web.com/articles/web_2_for_designers/

Markovits, Nikos, Big Brother er borgerne selv
http://www.djh.dk/ejour/0805/47London.html

O’Reilly, Tim, What is Web 2.0
http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html

Tapscott, Don, Wikinomics : How Mass Collaboration Changes Everything / Don Tapscott and Anthony D. Williams, New York, 2006