Folksonomi, även kallat taggning eller taggonomi, är en internetbaserad informationsåtervinningssmetod där alla som bidrar med material på en webbsida fritt kan förse sidan med beskrivande ämnesord. Exempel på sajter som tillämpar metoden är Del.icio.us, Flickr och LibraryThing. I likhet med Wikipedia hänvisas till den kollektiva intelligensen. Ju fler som använder en tagg desto troligare är det att sidan innehåller just detta.

Folksonomierna förväntas gradvis göra innehållet på en webbsida enklare att hitta. Eftersom taggarna skapas av användarna själva antas de på ett bättre sätt ringa in det egentliga (även kallat semantiska) innehållet. En fördel jämfört med professionella klassificeringssystem är att folksonomier uppdateras enklare och snabbare. En nackdel är att det kan bli både rörigt och väl så omfattande.

Folksonomierna kan sägas ha uppstått som en följd av diskussionerna runt den semantiska webben, ett begrepp som myntades under slutet av 90-talat och som till en början användes synonymt med web 2.0. Kort beskrivet kan man säga att den semantiska webben är en satsning på att förse webbsidor med beskrivningar av innehållet, så att sökningar på webben ska bli enklare och mer intuitiva. Wikin har en sida som behandlar den semantiska webben. Den som vill veta mer om just detta hänvisas dit.

Termen folksonomi brukar tillskrivas informationsarkitekten Thomas Vander Wal. Ordet är en kombination av orden folk samt taxonomi. Taxonomi är ett vetenskapligt namngivnings- och klassificeringssystem främst använd inom naturvetenskapen. Termen kommer från de grekiska orden taxis och nomi, där taxis betyder klassifikation och nomi närmast kan översättas med namn.

I motsats till professionellt utvecklade ämnesordsregister krävs det ingen utbildning för att börja indexera. Detta gör att vem som helst när som helst kan börja indexera sitt material på Internet. En av de stora fördelarna i jämförelse med befintliga tesaurusar är att ett sådant system blir betydligt känsligare för nyheter och som en följd av detta kommer förändringar snabbt till stånd. I ett kontrollerat system går det i allmänhet mycket lång tid mellan det att ett begrepp blir allmänt vedertaget till dess att det blir inlagt i systemet. En bieffekt som är intressant i sammanhanget är att då taggarna många gånger indexeras efter indexerarnas olika intressen och referensramar blir de som en följd av detta tämligen personliga och kan därför i förlängningen ge information på två olika nivåer, dels om innehållet men också om personen bakom taggningen. På så vis ökar möjligheten att kunna välja att indexera efter samma mönster som personer med gemensamma referensramar.

Kritiken mot folksonmistisk indexering är dock betydande, inte minst från professionellt håll. Vad man framförallt vänder sig emot är att systemet uppfattas som osystematiskt, opålitligt och inkonsekvent. Förutom att ämnesorden lätt blir både allt för många samt irrelevanta så förekommer taggarna ofta i olika tempus. Dessutom indexeras det varierande med versaler och gemener och samma ämnesord kan därför förekomma flera gånger. Risken är också att synonymer och polysemiska ord indexeras i fel sammanhang. En annan nackdel med allt för många ämnesord är att relevansen inte går att urskilja, oläst får samma signifikans som dyslexi. Det specifika för boken eller bilden blir helt enkelt svårt att urskilja.

Ett bra exempel på en web 2.0-tjänst som erbjuder möjlighet till social taggning, det vill säga att användaren själv indexerar ämnesord/taggar och knyter samman dem, är den tidigare nämnda Librarything. Där kan boksamlare, mindre bibliotek och vanliga bokläsare lägga upp sina böcker och koppla ihop dem via databasen. Librarything innehåller för närvarande över åtta miljoner titlar vilket gör den betydligt större än de flesta bibliotekskataloger. För att lägga upp katalogposter kan man antingen katalogisera själv eller välja att importera via internetbokhandlar som Amazon eller via bibliotekskataloger som Library of congress (LC). Katalogiseringarna är ur bibliotekariesynpunkt inte fulländade men fyller i allmänhet sin funktion. Själva taggningen spelar en särskilt stor betydelse för Librarythings framtoning och tekniken och tanken bakom är intressant även för professionella ämnesordsindexerade. Indexeringen sker allt efter tycke och smak i sann folksonomistisk anda, anarkismen är total och en van ämnesordindexerare kan lätt få hjärnblödning. Att indexera ”unread” är exempelvis mer regel än undantag och antalet ämnesord blir av den anledningen lätt oöverskådligt. För att lösa detta har programmerarna genomfört ett antal väl övervägda manövrar. Till en början har man begränsat antalet förevisade ämnesord så att endast katalogpostens 35 vanligaste ämnesord blir synliga. En annan finess är att ämnesorden blir större och fetare ju fler som begagnar dem. På så vis får man både bredd och signifikans förutsatt att majoriteten av användarna gjort en riktig bedömning av bokens innehåll.

Det är inte bara på internet som man använder sig av folksonomier. Även vissa företag har börjat använda folksonomier på sina intranät. Ett exempel är IBM som i företagets förslagslåda, Thinkplace, låter personalen indexera fritt. I Thinkplace klassificerades från början idéer enligt IBM:s officiella klassificeringssystem, exempelvis efter bransch och produkt. Men när det uppdagades att brukarna använde en annan terminologi skapade IBM möjligheten att lägga in egna sökbara nyckelord/metadatataggar. Tanken är att på detta vis komplettera den officiella klassificeringen och därmed förbättra användarnas möjlighet att hitta relevanta idéer. Faktum är att många av dagens tillämpningar innehåller taggverktyg som låter användarna i egna termer beskriva dokument och på så vis skapa egna sökord. I Microsofts nya operativsystem Vista kommer exempelvis ett sådant taggverktyg att ingå i filsystemet. (Fitzgerald, 2006)

Inget traditionellt klassificeringssystem har mölighet att ta med alla termer som en anställd kan tänkas använda, men med egendefinierade taggar ges användarna möjlighet att arbeta utanför vedertagna taxonomier. Den tidigare nämnda Thomas Vander Wal, mannen bakom begreppet, tror att företag kommer att börja använda folksonomier i stor skala under de närmaste åren. Genom att använda vanliga människor tror han det blir lättare att fylla luckorna i taxonomier och hålla koll på hur begrepp och uttryck förändras. Återstår att se om han får rätt.




Källor:
Computer Swedens ordlista
Fitzgerald, Michael. (2006) The name game CIO Magazine, 1 april.
Jonas webbresurs
Rethlefsen, Melissa R. (2007). Chief Thingamabrarian Library Journal, 15 january.
Wikipedia