Vad innebär Open Access?

En vida spridd definition tagen från Budapest Open Access Initiative lyder:

By 'open access' to this literature, we mean its free availability on the public internet, permitting any users to read, download, copy, distribute, print, search, or link to the full texts of these articles, crawl them for indexing, pass them as data to software, or use them for any other lawful purpose, without financial, legal, or technical barriers other than those inseparable from gaining access to the internet itself. The only constraint on reproduction and distribution, and the only role for copyright in this domain, should be to give authors control over the integrity of their work and the right to be properly acknowledged and cited.

OA-publicering handlar alltså om fri tillgång till vetenskapligt material. Att det handlar om vetenskapligt material framgår i och för sig inte av citatet ovan, men däremot om man läser hela dokumentet och det är den typen av material som Open Access har blivit synonymt med.

Man kan då ställa sig några frågor:

• Vetenskapligt material: Vad är vetenskapligt material i det här sammanhanget? Vilken typ av publikationer rör det sig om?
• Tillgång: Vilka (tekniska) förutsättningar måste uppfyllas för att det ska vara tillgängligt?
• Fritt: Vilka juridiska och ekonomiska förutsättningar måste uppfyllas för att det ska anses fritt tillgängligt?

Vetenskapligt material

I det här sammanhanget handlar det förstås inte om någon speciell syn på vad vetenskap är eller vad det innebär att något är vetenskapligt, utan det handlar helt enkelt om material som tillkommit i ett forskningssammanhang. Det kan vara avhandlingar, tidskriftsartiklar eller data. Den största mängden är tidskriftsartiklar och det är också kring dessa som vissa speciella problem uppstår i och med att det finns etablerade kommersiella aktörer i form av förlag. Det är fr.a. dessa som tas upp på den här sidan.

Några definitioner av publikationstyper som är aktuella i OA-sammanhang

Peer review/referee-granskade artiklar: Peer review är ett system för granskning av artiklar innan de införs i en vetenskaplig tidskrift. Det innebär att experter verksamma inom samma område som artikelförfattaren bedömer kvalitén på artikeln innan publicering (eller refusering). Publicering under sådana förhållanden räknas som primärpubliceringen av just den artikeln.

Preprint: Tidig version av artikel som ännu inte antagits för publicering i en vetenskaplig tidskrift.

Postprint: Återpublicering av artikel som redan har antagits och publicerats i en vetenskaplig artikel.

Tillgång

Två huvudspår finns för Open Access-publicering: OA-tidskrifter och Öppna arkiv/egenarkivering.

OA-tidskrifter är helt enkelt vanliga vetenskapliga tidskrifter med vedertagna system för granskning där artiklar primärpubliceras. Skillnaden mellan dem och de kommersiella förlagens tidskrifter är att de dessutom uppfyller de krav som gäller för Open Access enligt definitionen ovan.

Söktjänst för OA-tidskrifter: DOAJ

En annan variant är att författaren publicerar en artikel, antingen som Preprint eller som Postprint, i ett s.k. öppet arkiv (På engelska förekommer flera olika benämningar: Open archive, Open repository eller Institutional repository.). Detta kallas ibland för egenarkivering. Öppna arkiv kan vara funtade på lite olika sätt: t.ex. arkiv för ett ämnesområde som arXiv (preprints inom fysik) eller ett lokalt arkiv för ett visst lärosäte, som t.ex LU:reserach vid Lunds universitet.

Söktjänst för Öppna arkiv: http://www.opendoar.org/

Open Source för Open access

Det finns flera Open Source programvaror för Open Access-publicering. För öppna arkiv finns t.ex. DSpace och EPrints och för tidskriftspublicering Open Journal Systems.

Fungerande referenser

Att ange källor och referera till andras arbeten innebär problem i elektroniska sammanhang. En referens till en artikel i en tryck tidskrift kan ju inte helt plötsligt bli inaktuell och ändras efter att tidskriften tryckts. Men hur är det på webben? Hur kommer man åt problemen med att URL:er blir inaktuella? Ett par exempel på lösningar på det problemet är URN och DOI.

DOI uttyds: Digital Object Identifier och är en standard för att permanent identifiera ett elektroniskt dokument. En DOI kan t.ex. se ut så här: 10.1002/pbc.21082. Känner man till detta ID kan man sedan använda en uppslagstjänst för att finna dokumentet. Det räcker alltså med att informationen om den aktuella adressen till dokumentet uppdateras i dessa resolvers, så kan de som sedan vill hitta dokumentet använda sig av den för att återfinna dokumentet. Ett sätt att skapa mer permanenta länkar är då att länka till en sådan resolver och låta den peka vidare till dokumentet.

URN uttyds Uniform Resource Name och är en mer generell standard. URN kan kombineras med olika id-nummer för att skapa permanenta länkar, t.ex. ett ISBN-nummer. I Sverige delas URN i form av URN:NBN (Uniform Resource Name:National Bibliographic Number) ut av ISBN-centralen på Kungl biblioteket.

• Exempel på URN:NBN i en länk till KB:s uppslagstjänst: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-403.
• Mer läsning om URN:NBN på Kungl bibliotekets sidor.

Sökbarhet

OAI-PMH (Open Archives Initiative Protocol for Metadata Harvesting) är ett XML-baserat protokoll för att samla metadata från öppna arkiv eller andra tjänster för att de ska kunna göras sökbara i större vetenskapliga söktjänster än bara det lokala arkivet/tjänsten.
T.ex. används det för att samla data till söktjänster som Google Scholar och Scirus och KB:s söktjänst för studentuppsatser Uppsök, som alltså hämtar information om uppsatser från många lärosäten och gör dem sökbara ett och samma ställe. Ett exempel på en tjänst som tillhandahåller bibliografisk information enligt OAI-PMH är DOAJ (se ovan).

• Exempel på poster taggade enligt OAI-PMH från DOAJ.

Fritt

Juridik

I citatet ovan nämns vissa önskvärda rättigheter som ska gälla för användandet av Open Access. Ett sätt att realisera dessa är att använda existerande Creative commons-licenser, T.ex. gör Public Library av Science det, närmare bestämt den licens som kallas Erkännande. Licenser med liknande innebörd måste användas för Open Access-tidskrifter.

Den andra varianten av OA-publicering innebär alltså att man lägger en postprint eller preprint av en artikel i ett öppet arkiv. För att kunna göra det måste förstås tidskriften man publicerat i tillåta att man gör det och många tidskrifter gör det under lite olika förhållanden. Något av följande kan gälla:

• Preprint och postprint får egenarkiveras
• Postprint får egenarkiveras
• Preprint får egenarkiveras
• Inget får egenarkiveras

Dessutom kan ytterligare villkor gälla för arkiveringen, t.ex. i vilket arkiv/vilken typ av arkiv, vilken version av artikeln (t.ex. att det inte får vara förlagets pdf-fil) eller att det måste gå en viss tid innan egenarkiveringen sker.

Romeo är en databas som förtecknar vad som gäller för olika tidskrifter.

Ekonomi

Publicering av vetenskapliga resultat i stor skala på det sätt som Open Access eftersträvar skulle knappast ha varit möjligt utan Internet. Kostnaderna för elektronisk publicering är inte jämförbara med kostnaderna för tryckning, distribution och spridning av tryckta tidskrifter. Till den ekonomiska aspekten hör också författarna eller granskarna att normalt får inte betalt för den typ av vetenskaplig publicering som det är frågan om här. Vissa kostnader finns förstås ändå kvar för att upprätthålla en tjänst eller för redaktionellt arbete. Inom Open Access läggs den kostnaden helt och hållet på utgivaren eller författaren, d.v.s. det är den som publicerar eller den som står för tjänsten som tar kostnaden, inte den som läser artikeln. Detta kan ske genom att en del av anslagen går till kostnader för publicering. För en finansiär som ett universitet är dock en sådan kostnad liten i jämförelse med de kostnader som idag är förknippade med prenumerationer på vetenskapliga tidskrifter från de kommersiella förlagen.

Däremot ligger det förstås i forskarens intresse att informationen får stort genomslag. Man brukar i dessa sammanhang tala om impact factor. Impact factor är en beräkning av hur stort genomslag en viss tidskrift har baserat på antalet citeringar till artiklar i den. Tanken är att detta visar hur läst och använd tidskriften är. Om man jämför detta med värden för andra tidskrifter inom samma område kommer man fram till vilken tidskrift som ger det bästa genomslaget. Detta är också ett starkt kort för de kommersiella förlagen: de sitter helt enkelt på etablerade tidskrifter som det är mest eftertraktansvärt att publicera sig i. Utöver detta finns det kanske också en vana eller ointresse och okunskap om alternativ som gör att det rullar på som tidigare: man skickar in sin artikel till en tidskrift, får den publicerad och tänker inte så mycket mer på det. På senare tid har det dock börjat komma rekommendationer från lärosäten och andra organisationer med intresse i frågan för att bryta denna trend.

Främjande åtgärder

Allt fler myndigheter och organisationer ställer sig alltså bakom Open Access och rekommenderar att forskningsresultat som producerats vid deras lärosäten eller med finansiering från deras organisationer ska publiceras som Open Access. Rekommendationerna har oftast formen av att man vill att resultatet ska publiceras i någon av de former som nämns ovan, alltså antingen att de publiceras i en OA-tidskrift eller att artikeln läggs in som en postprint i ett öppet arkiv. Sådana rekommendationer har slagit som spön i backen den senaste åren, ofta i form av att man stödjer den s.k. Berlin-deklarationen. I Sverige har t.ex. SUHF - Sveriges universitets- och högskoleförbund - rekommenderat sin medlemsorganisationer att stödja OA-publicering enligt Berlin deklarationen. Flera enskilda lärosäten har också gjort det, t.ex. Stockholms, Göteborgs och Lunds universitet. Och även Vetenskapsrådet och Kungl biblioteket har gjort det.

Också på EU-nivå finns uttalanden som pekar mot önskvärdheten av OA, framför allt berörs frågan i Study on the economic and technical evolution of the scientific publication markets in Europe.

OA-historik

Peter Subers Timeline of the Open Access Movement

Vetenskap och webb 2.0

Som inte har direkt med Open Access att göra.

Tjänster för att organisera/dela bibliografiska referenser, t.ex:

• CiteULike
• Zotero
• Connotea

JoVE : Journal of Visualized Experiments : Tidskrift som dokumenterar biologisk forskning i forma av videoupptagningar.

Dean Giustini: How Web 2.0 is Changing Medicine: Is a Medical Wikipedia the next step? Artikel som diskuterar hur man kan använda YouTube, bloggar, podcasts, Wikis och YouTube i ett mediciskt sammanhang.

Vidare läsning

Open Access Overview / Peter Suber
SPARC Open Access Newsletter
The Imaginary Journal of Poetic Economics, blogg om OA